och tidsmaskinen

Det är tyst i den gula bubblan. Bertils ögon kisar och han rynkar på pannan. En liten salivansamling har börjat bildas i hans ena mungipa.

"Ööh... men vafan..."

Det blir tyst återigen. Daniel väntar aktivt på ett svar.

"Asså, Ewan McGregor var ju jävligt sexig i Trainspotting. Men det var ju mest i den, då. Ingen är ju speciellt attraktiv i en jedikåpa å andra sidan. Tar ju bort formerna."

"Jajo, han körde ju typ samma race i "men who stare at goats". Han är fin. Men har du inte övervägt the late Heath Ledger? Jag menar, i den där Parnassus filmen var han fan finfin. Annars så skulle jag vilja nämna herr Edvard Norton, jag menar, han är ju lite som en ung George Clooney..."

"Jaaa... Edward Norton... det är som att han kisar lite med ögonen. Jag vet inte. Och Heath ser liksom lite småtjock ut i ansiktet. Med det där blondflottiga håret. Jag skulle mer säga typ... men han, Into the Wild-killen? Är inte han ganska schnygg?"

"Jofan, han är ju fin... varför har inte han nominerats till sexigaste mannen-priset? Fan, om Matt Damon kan vinna så kan väl vem fan som helst vinna... njaaa, Steve Buscemi kanske inte skulle nomineras, inte med dom glosögonen inte, no sir-ie."

"Men fucking Matt Damon? Han ser ju ut som..."

Den gula bubblan kör, återigen, in en boll av vitt sken och slukas upp. När ljuset har försvunnit står den parkerad uppe på en kulle, under ett stort träd. Runtomkring den är en grön äng med fotbollsmål lite längre bort.

"Han ser ju ut som en pojkvasker i ansiktet. Vem var det som nominerade honom. Näe, fan, folk vet inte hur en stilig man ser ut i Hollywood längre. Tackar vet jag de gamla glansdagarna. Både Clintan och Michael Cane såg ju jeeevligt bra ut back in the days. Dom är ju helt okej fortfarande. Clint kanske skulle kunna lägga på sig ett par kilo, but still"

"Dom äro som gudar... grekiska gudar! Varför säger man så för övrigt? Skulle man vilja se ut så? Är det idealet? Hunkig kropp och liten penis?"

Bertil öppnar förardörren och kliver ut.

"Jag tror att man tänker på han, Adonis. Jag vet inte om han var nån gud i och för sig, jag hade för mig att han bara var nån vanlig snubbe som agerade horpojke åt Platon eller så, men vad vet jag. Men det är väl inte direkt Zeus och Poseidon och hela skäggligan man menar, dom är ju inte så tvålfagra."

Daniel borstar av sina sandaler utanför bilen, tar på sig dem och kliver sedan ut.

"Fan, allt var så jäkla kinky förr, och så var man tvungen att dölja det för alla andra. Och verkligen alla länder hade sin lilla "hemliga" fetish, jag menar, var det inte Japan som satt på tentackelporren? Vi borde fråga Peter"

"Men jag menar, i alla fall grekerna var ju rätt öppna med hela pojkknullerigrejen, jag menar dom lyckades inte dölja det för oss, som lever 2000 år senare. Nu däremot, med internetporr och hela köret, nu kan ju folk tända på diarréätartävlingar och ändå gå runt som respektabla gentlemän hela sin levnadsålder. Den gamla porren var man åtmindstone tvungen att gå ut och införskaffa. With your bare hands!"

"No pun intended? Haha, fan, är det någon affär som fortfarande säljer porrfilm? Jag menar, de där halvporriga blaskorna finns ju fortfarande men det känns ändå ganska meningslösa att köpa bara för bilderna... fast folk kanske är intresserade av spalterna nu? Fan vet jag..."

"Men samtidigt kan ju inte alla ha hängt med lika bra i svängarna. Om farfar vill runka måste han göra det the old fashion way, det tar ju en timme att streama något med hans 58k modem."

"Ja... fast det känns ju lite otippat att en farfar sitter där och ba: "Ja, jag går in på google och söker på porr" och överlever med tanke på att det lär ju poppa upp drygt 500 MILJARDER träffar, vilket antingen lär få hans dator att sprängas i hans ansikte, och om den, mot förmodan, skulle klara sig och att han skulle av någon offchance veta hur man klicka på en länk, så skulle han hursomhelst bara komma in på någon sida fylld med bajsporr som han inte skulle vara vad han skulle göra med! Och säg mig Bertil, vem vet det?"

"Jag vet inte... Peter? Nej, men det är ju det jag menar, alltså måste det fortfarande finnas butiker som erbjuder gamla oldfashion snusktidningar till den äldre generationen. För att förhindra hjärtinfarkt! Dom borde få statligt understöd. Kolla vilka konstiga kläder dom har på sig! Är det sånt som "gäller" bland kidsen nu, eller?"

Bertil pekar menande mot några ungar i shorts och långstrumpor nere vid fotbollsmålen. Daniel slänger en hastig blick å deras vägnar.

"Vart är vi nu då? De där ser i alla fall ut som människor... vilket är tur, men vem vet? Dom kanske sitter på en dold kuk på höften?"

"Ska vi snacka med dom eller? Eller är det värt?"

"Jo, kanske det... det känns ju som att om vi inte visar att vi kommer i fred så kommer de nog antingen krossa oss eller utföra skumma expriment på oss... men chansen finns ju att dom inte ser någon skillnad..."

"Okej, men då kör vi då, då."

Bertil börjar gå mot barnen och vinkar lite försiktigt. Daniel låser bilen och lurkar sedan efter. Ett av barnen stannar upp och tittar tvekande på Bertil. Bakom honom börjar de andra forma en klunga, och de tittar också, med stora ögon.

"Va konstiga kleder du har", säger den äldste av dem på knarrig stockholska.

"Ööh, jepp. Men jag tycker dom är fina."

"De tycker ente ja"

"Nähä. Nä, men du kanske tycker att dina kläder är fina och det tycker kanske inte jag. Men om jag säger det kanske du blir ledsen. Så det ska man inte säga. Alla tycker olika. Jag undrar bara vart jag är nånstans."

"Vet du ente de?"

"Näe, jag vet inte."

Barnet tittar ännu mer skeptiskt på Bertil.

"Du e konsti, herrn."

Daniel kommer ikapp och ställer sig brevid Bertil.

"Tja, kidz."

Barnen börjar viska emellan varandra.

"Va sa han för nåt?"

"Ja hörde ente."

"Han pratar konstit."

Daniel tittar på kidsen, och sen på Bertil.

"Har dom sagt något?"

"Dom tycker att jag är lite konstig. Eller hur?"

Barnen tittar på den nya främlingen. Daniel säger:

"Du är ju lite konstig Bertil, så dom har ju inte fel."

"Din jävla backstabber. Jag är inte konstig. Jag är... snäll. Och cool. Jag heter Bertil. Vad heter du?"

"Jaja, förlåt", säger Daniel, "shame on a nigga..."

Barnen gapar och säger:

"Eru en nigger, eller?"

"Han e för vit för å va nigger."

"Dom e svarta."

"Näe", säger Bertil, "Daniel är en vit nigger. Han kommer enda från Afrika. Men den svenska snön har gjort hans hud blek."

"Och så funkar det, kidz!", säger Daniel nöjt. "Men allvarligt, vad är klockan? Nej fan, vart är vi, menar jag."

"Ja, vi måste veta. Daniel måste nämligen hitta tillbaka... till niggerland..."

"Eeh, i Stockholm. Ess te hå el em."

"Jaha, men liksom... vilket år är det?", frågar Daniel med missnöjd blick.

"Vet du ente de heller. Du e åsså konsti. De e nittonhundra... eeh... nittonhundrafemtetre, tror ja."

"Är du osäker pojk? Det får man inte vara! Nu är du minsann dum! Hejrå!", Daniel vänder sig snabbt och vandrar iväg.

"Puss puss, ungar", säger Bertil och följer efter.

Väl en bit bort tar Daniel Bertil till sig och säger:

"Fan nittonhundrafemtiotre, fan vad sugit! Fan!"

"Ja, jag vet! Det är asjobbigt! Min teori är såhär: antingen så har dom där barnen "gammeldags skola" eller så har det blivit som i Apornas planet, fast tvärtom liksom, att vi har åkt ut i rymden och sen tillbaka, fast på något sätt har tiden gått baklänges för att vi färdades snabbare än ljuset och typ åt motsatta hållet från vad jorden snurrar på nåt vänster."

"Som Stålmannen!"

"Precis!"

"Asså, det där låter ju som en resonlig teori... men ifall vi kan åka bakåt i tiden, så borde vi kunna åka framåt också? Eller asså, tänk om jag bytte växel i bilen eller något? Asså, om den ligger i "back" nu så kan ju den teorin stödjas ganska fett."

"Men då måste vi ju åka åt samma håll som jorden snurrar, typ. Vi har ju inte försökt styra nånting i och för sig. Vi har bara cruisat genom rymden. Ja, vi kan ju testa sen. Jag börjar bli lite hungrig, ärligt talat. Mango is no meal for a man."

"True that, men jag tvivlar på att dom tar visa här, vad fan ska vi betala med? Våra nakna kroppar?"

"Men vi borde inte ens behöva betala! Det här är ju femtiotalet. Folk har säkert pajer som står och kallnar på fönsterbräden överallt. Eller hade man inte det?"

"Jo... eller... jo, det känns igen, jag menar, vad är stereotyper om inte riktiga?"

"Du borde stå upp för ditt folk, herr nigger", säger Bertil och lägger armen om Daniels axlar medan de vandrar iväg åt slumpvis utvald riktning.