och tidsmaskinen

Daniel tittar förtvivlat omkring sig.

"Men vad faaan?"

"Men vänta, därborta... är inte det där en paj? I fönstret där framme. Eller nej, förresten, det var en liten tant bara. Glöm att jag sa något."

"Dom kanske inte har uppfunnit pajer än?

"Näe, i Sverige åt man väl i princip bara rotmos och sylta fram till 80-talet, egentligen. Jag tror jag tänkte på Amerikat när jag sa det där om paj... förlåt..."

"Men vaddå? Så dom har inget ätbart på fönsterbrädet häromkring?"

Bertil kliar sig på hakan.

"Lite färska grisnjurar som ligger och kallnar kanske? Jag vete fan."

"Bästa pajen ever. Det med lite socker på. Tack mormor."

"Men okej, vi befinner oss alltså i en nödsituation. Vad ska vi ta oss till? När är det, så att säga, socialt acceptabelt att resort to cannibalism? Eller är det meningen att man ska pröva att äta sitt eget bajs först? Jag kan inte etiketten i sånna här lägen."

Daniel tittar skeptiskt på Bertil.

"Asså... jag tror att det mer accepterat att döda folk än att äta bajs. Jag menar, folk respekterar ju dig fortfarande när du dödat någon. Man är bara lite rädd för dig."

"Så du skulle hellre vara vän med hannibal än bajsslukarn? Själv skulle jag inte ha något emot att ha en kropofagkompis. De verkar ju harmlösa nog. Så länge han borstar OCH använder plackers."

"Haha, Jaaa... kanske det... men jag tror inte jag skulle kunna leva med tanken på att han kanske, en dag, som ett skämt, byter ut våra tandborstar."

"Mmm... jag tror grejen är att jag ser mig själv som en ganska ätbar kille. Jag tror att jag skulle vara jävligt god, det ska jag ge mig själv. Om jag hade typ... varbölder och skabb skulle det vara en annan femma. Men jag skulle aldrig vara trygg med en kannibal. Lite som att ha en ful och kåt tjejkompis om du förstår."

"Men asså, just Hannibal Lector hade ju klass! Han dödade ju inte vem som helst... typ bara dom som var ett hot mot honom och dom som typ... förstörde hans operaupplevelse."

"Ja... bajsmannen äter väl bara upp den där killen i förstoppningsmedicinsreklamen. "Ånej, diarré kommer alltid vid fel tillfälle." Där har vi en kille som förstörde mångas operaupplevelse."

"Heh... Jo men tänk dig: du bjuder hem lite kompisar, ganska casual, ni spelar lite spel och bestämmer er sedan för att se en film och mysa lite, och då drar han fram sina "snacks". Upplevelse att se "Bad Taste" blir på en helt ny nivå."

"Men asså, skulle man äta människa så skulle det ju vara en spädis. Det låter sjukt ondskefullt, men tänk typ en sexmånaders, trädd på spett och helstekt, med typ grillad paprika och tsatsiki. Jag tror att det är det godaste."

Daniel stannar upp. Han tittar in i ett fönster på huset brevid.

"Åhfan! Kolla!"

Daniel pekar på en limpa som står på bordet inuti byggnaden.

"Limpa som är så gott!", säger Bertil medan han hoppar upp och slår ihop hälarna på sina skor med fejkad entusiasm.

"Men vadfan... det jag menar är att vi kan ju typ... göra en hit-and-run med lite mat från insidan. Asså, dom lär ju inte ha speciellt bra lås på dörrarna häromkring. Sen kan vi ju bara lubba jävel."

Bertil ser plötsligt orolig ut.

"Ja, jo... men man vet ju inte. Lagarna kan ju ha varit helt cp på den här tiden. Dom kanske får hugga ner oss med morakniven bara vi går över tröskeln."

"Men jag är hungrig!"

"Okej då, men vi får göra det här super-ninja-style. Har vi inte något high tech med oss som vi kan skrämma hedningarna med? Mina moderiktiga jeans kanske? From a distant time!"

"Ja, dom skrämmer ju fan mig."

"Nej, men allvarligt. Kan du inte sätta typ "lazer beam" som ringsignal på din mobil så kan vi låtsas att det är ett rymdevapen?"

"Eller så kommer vi med några feta profetsior och typ "JORDEN ÄR RUND! I FRAMTIDEN KOMMER FLICKOR ATT VISA BRÖSTEN FÖR POPKORN!"

"ELVIS KOMMER ATT BLI TJOCK"

"FOLK DRICKER KISS SOM KONST!"

"Deras huvuden kommer explodera som i Akira! Nu kör vi!"

Våra hjältar stormar in i huset och skriker:

"DET KOMMER BLI OLAGLIGT ATT SLÅ SINA BARN!"

"INGEN KOMMER TYCKA ATT WIENERVALS ÄR COOLT!"

Dom tittar sig omkring och det visar sig att ingen är hemma. Daniel suckar och går sedan in i "köket" och inventerar deras loot.

"Inlagd gurka, skorpor och en limpa? Nu blir det fest!"

"Hell yeah. Men nu springer vi innan storbonden kommer hem."

Daniel tar maten och börjar sedan springa. Pojkarna springer genom stadens trånga gränder, lite smått förvirrade och svettiga. En äldre dam tittar förundrat efter dem.

"FAN! HON VET! DOM KOMMER EFTER OSS!!!", skriker Daniel i panik.

"Döda henne! Kasta ihjäl henne med gurkburken!"

Daniel tvärstannar och sylar glasburken mot den äldre damen och fortsätter sedan att springa. Fler människor stannar upp och följer dem med blicken.

"Vi är rymdemän!", ropar Bertil till en man i runda glasögon och hatt. "Vi kan mörda dig med våra tankar!"

"IN I BILEN! IN I BILEEEEN!!!"

De springer in i parken där de lämnat bubblan och fram till fotbollsmålen där ungarna står kvar och sparkar boll. Daniel puttar omkull en av dem.

"UR VÄGEN!!!", skriker han och sparkar lite på ungen där han ligger.

De kutar vidare upp för kullen och kommer slutligen fram till bilen. Bertil känner efter i sina fickor.

"Ööh... tog du nyckeln... eller är den låst ens?"

"JAG HAR NYCKELN! IIIIIN!!!"

Daniel springer fram till bilen och fumlar med nyckeln.

"IN DÅ! GÖR SOM DIN FAR I DIN MOR!"

Han får in den och sliter upp dörren och hoppar in. Bertil står kvar och rycker lite i handtaget. Han ser bekymrad ut, och tänker efter en stund. Sedan skiner han upp.

"Du, Daniel, ööh... kan du öppna på min sida eller?"

"JA! HOPPA IN! DOM ÄR PRECIS BAKOM OSS!!!"

Inne i stan, ungefär två kilometer bort, har folkmassan börjat skingra på sig och är på väg hem. Bertil sätter sig ner på passagerarsätet med en nöjd suck.

"Aaah... du, dödade du verkligen den där tanten där borta?"

"Strunta i det nu! Det är något fel med bilen!"

Daniel vrider om nyckeln, gång på gång, men bilen startar inte.

"Nej, vänta! Jag tror fan att det är hon som står därnere", säger Bertil. "Hon verkar leta efter oss."

Daniel noterar att den lilla lappen med texten "Tryck in cigarett" återigen sticker ut ur tändaruttaget.

"Jo, det är hon", fortsätter Bertil. "Haha, kolla, hon håller upp våran gurkburk. Nu går hon mot bilen."

"Har du några fler cigaretter?"

"Det är tre kvar, bara. Är det jätteviktigt?"

"Bilen vill ha en till!"

"Jaja", säger Bertil och stoppar in en av dem i uttaget. "Häääj haj du, älsklingsbilen. Såja, såja. Puss puss."

Bilen vibrerar och lampor börjar lysa. Daniel vrider om nyckeln igen. Tändningen startas och stängs av gång på gång.

"FAN! SATAN! NU ÄR DET KÖRT! VI KOMMER ATT ÅKA IN I FINKAN PÅ 50-TALET!"

"Oj, nu är hon här. Hej, hej, tanten. Ska se vad hon vill bara."

Bertil vevar ner vindrutan.

"Ja tror ni tapparen här, gossar."

Den äldre damen sträcker in burken med de inlagda gurkorna genom fönstret.

"Ååh, se där. Tack ska du ha, lilla tanten, tack ta..."

Slurp! Den gula bubblan slukas upp av ljus och nästa sekund befinner den sig svävandes fram i behaglig takt någonstans mellan tid och rum. Daniel suckar av lättnad. Bertil är dock inte lika lugn, och ser ner i sitt eget, nerblodade knä med en besvärad min.

"Du... vad fan ska vi göra av de här stympade tantarmarna?"