Kapitel 9: "Vi måste åka tillbaka!"
"GAAAAaaaah!", Daniel skriker då hans vän penetrerar hans panna.
"Oj, där blev det... men vänta, jag kanske kan göra det till ögonfransarna eller nått."
Bertil börjar skrapa upp och ner våldsamt med pennan. Han torkar lite svett ur ansiktet.
"Det är bara så jävla svårt att se med allt det här blodet ivägen", säger han.
Daniel greppar tag i armstödet och tar några djupa andetag innan han, ynkligt, säger:
"F-färdigt snart?"
"Ja... det kan man väl säga, typ. Jag ska bara... visst brukar man typ ha plast på eller så? Jag hämtar lite gladpack och virar runt skiten bara."
Daniel tar sig upp på benen och vandrar fram till spegeln på toaletten. Han tar sig en titt på sin vanskapta panna.
"Amenvadfan! Det ser ju helt åt helvete ut!"
"Men jag blev lite stressad bara. Jag kan ju försöka snygga till den lite", säger Bertil och trycker åter igång den nerblodade pennan.
"Eeh, nej tack, eller, jag kanske klarar mig tills vidare... Nu får fan gud-satarna vara jävligt nöjda!"
Bertil kommer in på toaletten och ställer sig bredvid Daniel.
"Ööh, okej. Ja, din var ju fan inte fulare än det här. Är det en co-op med joelbitar eller?"
"Amenvadfan, det var ju fan inte lätt! Du rörde dig ju så jävla mycket! Du är så jäkla "sippery"."
"Ja, men nu måste jag ju ha den här resten av mitt liv. Mor kommer att göra mig arvslös. Dom ser ju inte ens likadana ut!"
"Ja, men... fan... vi får väl styra sådanna där bandanas, ala-cancer-style... jag menar, gudarna nöjer sig väl med att vi har gjort dom här, dom ser väl hursomhelst igenom allt."
"Jag vet inte. Jag vet inte ett skit om dom där gudarna, eller vad det nu var."
"Vi kan väl i och för sig googla dom..."
Daniel går och sätter sig vid sin sunkiga laptop.
"Skriv typ "öga tatuering panna hinduism", eller nåt", säger Bertil över hans axel.
"Aah, vänta... det ska ladda lite först... mmm... ja jo... Google... Hinduism... vishnu... Men kuk! Här står det ju att man ska rita en prick i pannan som ska symbolisera ett tredje öga! MED BLÄCK! Det hade ju varit sjukt mycket bättre!"
"Ja, men du! Det kommer jag ihåg nu när du säger det! Det är ju mycket bättre... vad fan har vi gjort!?"
"MEN ÅÅÅH! Hur ska jag kunna jobba med det här kuk-bög-ögat i pannan?! Ingen kommer att ta mig seriöst!"
"Vänta. Jag har en plan. Vi kan fixa det här. Kolla, det enda vi behöver göra är att åka tillbaka i tiden innan vi hittade den nya tidsmaskinen och varna oss. Sen borde dom här bli nån slags tidsparadox och försvinna."
"Kommer det verkligen att funka? I Tillbaka till framtiden så suddas hela Marty sakta bort av logik! Vad säger att det inte kommer att hända oss?"
"Det var bara en film. Det här är science, mothafukkaaaah..."
"Det är ju sant..."
"Men då kör vi. Kom igen, spring!"
De två vännerna tar sig till skogs, där dom fortfarande parkerat bubblan i "säkerhet". Daniel tar sig plats i förarsätet och tittar lite fundersamt på Bertil.
"Behöver vi ingen... mat, eller något?"
"Nej, men vi kommer ju tillbaka snart. Annars får vi väl äta vår egen avföring, helt enkelt."
Bertil vrider in år 000.000.002 på skärmen och bilen landar återigen i urtiden. Daniel kliver ut ur bilen och tittar sig omkring.
"Haha, jo, gott... men btw, om det leder till att vi ska äta vårat eget bajs, hur skulle du helst tillaga det?"
"Jag är nog rätt nöjd så länge det inte är... rått, så att säga."
"Amen, gör du hellre paj av det då eller?"
"Jamen typ. Hellre än att bara ta en näve, det är väl rätt obvious?"
"Jo, det är väl sant i och för sig, jaja... men det här då, äta din mammas vänsta bröst eller nafsa din farmors musch varje dag i resten av hennes liv?"
"Stopp ett tag, stopp ett tag! Vi måste klara upp lite grejer först här. Ett: ska jag alltså suga mjölk ur bröstet eller är det avskuret och/eller tillagat. Två: får jag använda tidsmaskinen? För jag tror inte att jag måste resa långt för att muschproblemet ska vara ur världen, så att säga."
"Ett: Avskuren, äta, ät den! Två: Du är en fruktansvärd, fruktansvärd människa."
"Men vadå, jag kan ju åka bakåt, innan den ens existerade. Jag är snäll."
"Innan din mamma existerade..."
Det blir tyst och våra hjältar ser sig om i djungeln omkring dem.
"Men vaddå? Tror du att vi var här någonstans?", säger Daniel.
"Asså, vi stod ju här någonstans och liksom lurpassade, va? Vänta! Jag tror att jag hörde mig säga något om tatueringarna, och sen sprang vi och tog tidsmaskinen. Eller hur?", säger Bertil och söker bland bladen.
"Nja, asså, jag tror fan vi var längre ner. Kan vi inte bara gå å kolla tvärt? Vad kan hända?"
"Ja...", säger Bertil medan han vandrar ner mot stranden, "asså det var väl typ nu nån gång som vi smög till bilen. MEN, den här gången har jag låst den! Ägda!"
"Haha, ja, sjukt ägda! Jävla idioter... men du... ööh... hade inte vi också en nyckel?"
"Jojo, men det var ju till den gamla tids... till den gamla tidsmaskinen... NEEEEJ!"
Daniel och Bertil vänder och hinner precis se hur det vita ljuset slukar den sprillans nya, välpolerade tidsmaskinen med ett högt "SLUUUURP".
Daniel faller ned på knä och skriker:
"SUUUUUBBAAAAAAAAAAAA!!!"
Bertil lägger pannan i djupa veck.
"Aaaj!", skriker han då den nytatuerade huden knövlas ihop.
Han plockar upp en cigg ur fickan.
"Näe, det var droppen. Det är fan dags för nödciggen nu asså. Jag känner det. Jag är så jävla down in the dumps."
Bertil tar sin tändare och för lågan mot munnen. I Daniels ögon tänds plötligt en pytteliten glödlampa. Han kastar sig, i slow motion, mot Bertil och slår tändaren ur hans hand precis innan den når fram till ciggen.
"CIIIIIGG!!! RÖK DEN INTE!! BERTIL!", han tar till sig ciggen ur Bertils mun, "Detta, min vän, är våran väg hem!"
"Men det var ju nödciggen! Nigga please!"
"Vad menar du med nödciggen?"
"Jag har typ haft den i fickan enda sen studenten! Den har bara legat där och väntat på att jag ska nå den absoluta botten. Då, och endast då, får den komma in mellan mina sweet lips. Enligt legenden."
Daniel suckar och skakar på huvudet.
"Men, tidsmaskinen behöver ju en cigg för att kunna hoppa i tiden igen! Den här är den ciggen!"
"Ahaaa, du menar... ahaaa..."
Daniel vandrar mot bilen och Bertil följer efter. Bakom dem har solen börjat gå ner. Bertil vänder sig mot Daniel.
"Okej, men nu vet du vad vi måste göra. Vi måste ett: hitta oss, två: döda oss och tre: ta tillbaka den där fancy ass-tidsmaskinen."
"Oj, där blev det... men vänta, jag kanske kan göra det till ögonfransarna eller nått."
Bertil börjar skrapa upp och ner våldsamt med pennan. Han torkar lite svett ur ansiktet.
"Det är bara så jävla svårt att se med allt det här blodet ivägen", säger han.
Daniel greppar tag i armstödet och tar några djupa andetag innan han, ynkligt, säger:
"F-färdigt snart?"
"Ja... det kan man väl säga, typ. Jag ska bara... visst brukar man typ ha plast på eller så? Jag hämtar lite gladpack och virar runt skiten bara."
Daniel tar sig upp på benen och vandrar fram till spegeln på toaletten. Han tar sig en titt på sin vanskapta panna.
"Amenvadfan! Det ser ju helt åt helvete ut!"
"Men jag blev lite stressad bara. Jag kan ju försöka snygga till den lite", säger Bertil och trycker åter igång den nerblodade pennan.
"Eeh, nej tack, eller, jag kanske klarar mig tills vidare... Nu får fan gud-satarna vara jävligt nöjda!"
Bertil kommer in på toaletten och ställer sig bredvid Daniel.
"Ööh, okej. Ja, din var ju fan inte fulare än det här. Är det en co-op med joelbitar eller?"
"Amenvadfan, det var ju fan inte lätt! Du rörde dig ju så jävla mycket! Du är så jäkla "sippery"."
"Ja, men nu måste jag ju ha den här resten av mitt liv. Mor kommer att göra mig arvslös. Dom ser ju inte ens likadana ut!"
"Ja, men... fan... vi får väl styra sådanna där bandanas, ala-cancer-style... jag menar, gudarna nöjer sig väl med att vi har gjort dom här, dom ser väl hursomhelst igenom allt."
"Jag vet inte. Jag vet inte ett skit om dom där gudarna, eller vad det nu var."
"Vi kan väl i och för sig googla dom..."
Daniel går och sätter sig vid sin sunkiga laptop.
"Skriv typ "öga tatuering panna hinduism", eller nåt", säger Bertil över hans axel.
"Aah, vänta... det ska ladda lite först... mmm... ja jo... Google... Hinduism... vishnu... Men kuk! Här står det ju att man ska rita en prick i pannan som ska symbolisera ett tredje öga! MED BLÄCK! Det hade ju varit sjukt mycket bättre!"
"Ja, men du! Det kommer jag ihåg nu när du säger det! Det är ju mycket bättre... vad fan har vi gjort!?"
"MEN ÅÅÅH! Hur ska jag kunna jobba med det här kuk-bög-ögat i pannan?! Ingen kommer att ta mig seriöst!"
"Vänta. Jag har en plan. Vi kan fixa det här. Kolla, det enda vi behöver göra är att åka tillbaka i tiden innan vi hittade den nya tidsmaskinen och varna oss. Sen borde dom här bli nån slags tidsparadox och försvinna."
"Kommer det verkligen att funka? I Tillbaka till framtiden så suddas hela Marty sakta bort av logik! Vad säger att det inte kommer att hända oss?"
"Det var bara en film. Det här är science, mothafukkaaaah..."
"Det är ju sant..."
"Men då kör vi. Kom igen, spring!"
De två vännerna tar sig till skogs, där dom fortfarande parkerat bubblan i "säkerhet". Daniel tar sig plats i förarsätet och tittar lite fundersamt på Bertil.
"Behöver vi ingen... mat, eller något?"
"Nej, men vi kommer ju tillbaka snart. Annars får vi väl äta vår egen avföring, helt enkelt."
Bertil vrider in år 000.000.002 på skärmen och bilen landar återigen i urtiden. Daniel kliver ut ur bilen och tittar sig omkring.
"Haha, jo, gott... men btw, om det leder till att vi ska äta vårat eget bajs, hur skulle du helst tillaga det?"
"Jag är nog rätt nöjd så länge det inte är... rått, så att säga."
"Amen, gör du hellre paj av det då eller?"
"Jamen typ. Hellre än att bara ta en näve, det är väl rätt obvious?"
"Jo, det är väl sant i och för sig, jaja... men det här då, äta din mammas vänsta bröst eller nafsa din farmors musch varje dag i resten av hennes liv?"
"Stopp ett tag, stopp ett tag! Vi måste klara upp lite grejer först här. Ett: ska jag alltså suga mjölk ur bröstet eller är det avskuret och/eller tillagat. Två: får jag använda tidsmaskinen? För jag tror inte att jag måste resa långt för att muschproblemet ska vara ur världen, så att säga."
"Ett: Avskuren, äta, ät den! Två: Du är en fruktansvärd, fruktansvärd människa."
"Men vadå, jag kan ju åka bakåt, innan den ens existerade. Jag är snäll."
"Innan din mamma existerade..."
Det blir tyst och våra hjältar ser sig om i djungeln omkring dem.
"Men vaddå? Tror du att vi var här någonstans?", säger Daniel.
"Asså, vi stod ju här någonstans och liksom lurpassade, va? Vänta! Jag tror att jag hörde mig säga något om tatueringarna, och sen sprang vi och tog tidsmaskinen. Eller hur?", säger Bertil och söker bland bladen.
"Nja, asså, jag tror fan vi var längre ner. Kan vi inte bara gå å kolla tvärt? Vad kan hända?"
"Ja...", säger Bertil medan han vandrar ner mot stranden, "asså det var väl typ nu nån gång som vi smög till bilen. MEN, den här gången har jag låst den! Ägda!"
"Haha, ja, sjukt ägda! Jävla idioter... men du... ööh... hade inte vi också en nyckel?"
"Jojo, men det var ju till den gamla tids... till den gamla tidsmaskinen... NEEEEJ!"
Daniel och Bertil vänder och hinner precis se hur det vita ljuset slukar den sprillans nya, välpolerade tidsmaskinen med ett högt "SLUUUURP".
Daniel faller ned på knä och skriker:
"SUUUUUBBAAAAAAAAAAAA!!!"
Bertil lägger pannan i djupa veck.
"Aaaj!", skriker han då den nytatuerade huden knövlas ihop.
Han plockar upp en cigg ur fickan.
"Näe, det var droppen. Det är fan dags för nödciggen nu asså. Jag känner det. Jag är så jävla down in the dumps."
Bertil tar sin tändare och för lågan mot munnen. I Daniels ögon tänds plötligt en pytteliten glödlampa. Han kastar sig, i slow motion, mot Bertil och slår tändaren ur hans hand precis innan den når fram till ciggen.
"CIIIIIGG!!! RÖK DEN INTE!! BERTIL!", han tar till sig ciggen ur Bertils mun, "Detta, min vän, är våran väg hem!"
"Men det var ju nödciggen! Nigga please!"
"Vad menar du med nödciggen?"
"Jag har typ haft den i fickan enda sen studenten! Den har bara legat där och väntat på att jag ska nå den absoluta botten. Då, och endast då, får den komma in mellan mina sweet lips. Enligt legenden."
Daniel suckar och skakar på huvudet.
"Men, tidsmaskinen behöver ju en cigg för att kunna hoppa i tiden igen! Den här är den ciggen!"
"Ahaaa, du menar... ahaaa..."
Daniel vandrar mot bilen och Bertil följer efter. Bakom dem har solen börjat gå ner. Bertil vänder sig mot Daniel.
"Okej, men nu vet du vad vi måste göra. Vi måste ett: hitta oss, två: döda oss och tre: ta tillbaka den där fancy ass-tidsmaskinen."
